ADHD och förskrivning av läkemedel
Till behandling av aktivitets- och uppmärksamhetsstörning dvs. ADHD hör alltid rådgivning till patienter och anhöriga samt de individuella stödåtgärder och psykosociala behandlingsformer som bedömts vara nödvändiga. Läkemedelsbehandling av ADHD ska vara konsekvent och den ska följas upp systematiskt och tillräckligt intensivt särskilt i början. Innan läkemedelsbehandling av ADHD inleds ska patientens diagnos säkerställas och en bedömning göras av hur tillräckliga icke-farmakologiska behandlingar är.
Diagnostisering
Den diagnostiska bedömningen ska grunda sig på i möjligaste mån omfattande information om förekomsten av symtom och funktionsförmågan i olika situationer samt om psykiskt och fysiskt hälsotillstånd, utvecklingshistoria och livssituation. I bedömningen ska man använda mångsidig information ur olika källor om patientens symtom och förändringar i symtombilden. Patientens symtom ska beskrivas tillräckligt noggrant i patientjournalerna. När läkaren bedömer eventuell ADHD hos en vuxen ska hen reda ut om patientens störning har börjat i barndomen och om symtomen har fortsatt från barndomen in i vuxen ålder. Vid diagnosen och bedömningen av funktionsförmågan kan man utnyttja frågeformulär för kartläggande av symtom och i vissa fall undersökningar som utförs av en neuropsykolog. Om en vuxen patient har undersökts eller vårdats tidigare på annat håll, ska den vårdande läkaren med patientens samtycke sträva efter att skaffa resultaten från tidigare undersökningar och den dokumentation som gäller vården. ADHD-diagnosen kan aldrig grunda sig uteslutande på patientens beskrivning om effektiviteten för eventuell tidigare behandling av ADHD.
En differentialdiagnostisk bedömning om ADHD-patienters symtom och undersökningsresultat är viktig, eftersom
- koncentrationssvårigheter och även andra karaktäristiska symtom förknippade med ADHD kan förekomma i samband med många psykiska störningar
- det kan vara möjligt att patienten samtidigt har andra psykiatriska och neurologiska sjukdomar
- det även i samband med användning av rusmedel tillfälligt kan förekomma symtom som påminner om ADHD.
Förskrivning av läkemedel mot ADHD
Förskrivning av läkemedel som är godkända för behandling av ADHD omfattas av ett ordinationsvillkor som ska iakttas. Enligt villkoret kan läkemedelsbehandling hos barn och unga inledas av en barn- eller ungdomspsykiater, barnläkare eller -neurolog eller någon annan läkare som är insatt i den psykiska och fysiska utvecklingen hos barn och unga och behandlingen av ADHD. Läkemedelsbehandlingen kan inledas om icke-farmakologiska behandlingsformer i sig inte är tillräckliga. En specialistläkare inom psykiatri eller neurologi kan inleda läkemedelsbehandling av ADHD hos vuxna, om icke-farmakologiska behandlingsformer i sig inte är tillräckliga. Den fortsatta behandlingen kan då behandlingen har etablerats genomföras så att den läkare som förskriver läkemedlet vid behov konsulterar en läkare som är insatt i behandlingen av ADHD. Som specialistläkare inom psykiatri räknas utöver psykiatrer även barn-, ungdoms- och rättspsykiatrer, och som specialistläkare inom neurologi utöver neurologer även barnneurologer. Läkare som specialiserar sig kan inleda läkemedelsbehandling av ADHD vid specialiseringsplatserna för de specialområden som nämns ovan.
De läkemedel som vanligen används för behandling av ADHD är psykostimulantia som är klassificerade som narkotika. Särskilt psykostimulantia ska användas enligt den officiella indikation som nämns i produktresumén för läkemedelspreparat godkända för försäljning. Särskilt godkända läkemedel och behandling med specialiserade läkemedel som inte är godkända för försäljning är endast avsedda för exceptionella fall där annan behandling inte är möjlig eller inte ger önskat resultat.
De psykostimulantia som används för behandling av ADHD kan missbrukas som rusmedel, och när en läkare förskriver dem bör hen beakta social- och hälsovårdsministeriets förordning om förskrivning av läkemedel. Effekterna av rusmedel kan hos patienter ge upphov till symtom som påminner om ADHD eller förstärka ADHD-symtom som redan tidigare har avtagit.
Särskild försiktighet ska iakttas vid förskrivning av benzodiazepiner och även andra läkemedel som kan missbrukas till ADHD-patienter. För att förebygga läkemedelsberoende ska läkemedelsförskrivaren följa upp den faktiska användningen av läkemedlet.