Vård oberoende av patientens vilja
Enligt mentalvårdslagen kan en myndig person tvångsintas för psykiatrisk sjukhusvård oberoende av patientens vilja endast om:
- Patienten konstateras vara mentalsjuk.
- Patientens vårdbehov på grund av mentalsjukdomen är sådant att hens sjukdom väsentligt skulle förvärras eller det allvarligt skulle äventyra hens eller andras hälsa eller säkerhet om hen inte får vård.
- Andra mentalvårdstjänster inte är lämpliga eller de är otillräckliga.
Alla ovannämnda förutsättningar ska uppfyllas samtidigt.
Tvångsintagning av en minderårig förutsätter inte att personen har en psykisk störning som kan anses vara en mentalsjukdom. En minderårig kan tvångsintas för psykiatrisk sjukhusvård om hen på grund av allvarliga mentala störningar har ett behov av vård och inga andra mentalvårdstjänster är lämpliga. Ifrågavarande psykiska störningar kan bland annat vara mycket svåra beteendestörningar, störningar som ger upphov till mycket svår självmordsbenägenhet och mycket svåra ätstörningar.
En person kan intas på sjukhus för observation då man vill utreda huruvida förutsättningarna för vård oberoende av patientens vilja uppfylls. Innan en patient skickas för observation ska en läkare undersöka patienten.
En observationsremiss (M1) kan göras av alla i Finland legitimerade läkare. En medicinestuderande kan utarbeta en observationsremiss endast då hen fungerar som läkare i tjänsteförhållande. En patient kan intas på sjukhus för observation med en M1-remiss som har gjorts högst tre dagar tidigare. Om intagande för observation besluter en läkare i tjänsteförhållande vid en psykiatrisk enhet.
Senast den fjärde dagen efter intagandet för observation ska den läkare som ansvarar för observationen lämna ett skriftligt observationsutlåtande (M2-blanketten). Om förutsättningar för tvångsintagning inte föreligger, ska patienten omedelbart skrivas ut från sjukhuset om hen så önskar.
Ett beslut om tvångsintagande av en patient som har intagits för observation (M3-blanketten) fattas av en överläkare som ansvarar för den psykiatriska vården vid sjukhuset eller en annan specialistläkare i första hand inom psykiatri som har förordnats att sköta uppgiften. Beslutet ska göras skriftligt senast den fjärde dagen efter intagandet för observation. Beslutet ska utan dröjsmål delges patienten. Om den person dom tvångsintas är minderårig, ska beslutet utan dröjsmål hemställas åt förvaltningsdomstolen som fastställer det.
I enlighet med lagen om missbrukarvård kan en ansvarig läkare vid en hälsovårdscentral eller en behörig överläkare vid ett sjukhus tvångsinta en person för vård oberoende av patientens vilja på basis av ett läkarutlåtande från en annan läkare. Läkarutlåtandet kan avges av en läkare vid en hälsovårdscentral eller mentalvårdsbyrå, eller en annan läkare. Beslutet om vård oberoende av patientens vilja kan med instruktion även förordnas en annan läkare att fatta.
En patient får hållas kvar för vård oberoende av patientens vilja i högst tre månader. Om det är nödvändigt att fortsätta vården oberoende av patientens vilja, ska ett nytt observationsutlåtande om patienten avges före slutet av denna tidsfrist.
Ett beslut om fortsättning av vården ska utan dröjsmål delges patienten och omedelbart hemställas åt förvaltningsdomstolen som fastställer det. På basis av beslutet får patienten hållas kvar för vård i högst sex månader. Därefter ska man på nytt genom observation utreda huruvida förutsättningarna för vård oberoende av patientens vilja uppfylls.
Sjukhuset ska för en patient som vårdas oberoende av patientens vilja på dennes begäran ge denne möjlighet till en bedömning och ett utlåtande av en i förhållande till sjukhuset extern, oberoende läkare om vårdbehovet innan ett beslut om att fortsätta vården fattas. Den externa läkaren har rätt att för givandet av sitt utlåtande ta del av patientjournalerna för den patient som undersöks.
En patient kan tvångsintas för vård oberoende av patientens vilja i enlighet med lagen om missbrukarvård för högst fem dygn. Vården ska upphöra omedelbart då det inte längre finns förutsättningar för den.
Ett psykiatriskt sjukhus ska ha en tydlig handlingsmodell och en skriftlig anvisning för fall där en patient utan tillstånd avlägsnar sig från vård som är oberoende av patientens vilja. Sjukhusets ansvar för patienten fortgår i regel så länge observationstiden pågår eller beslutet om vård är i kraft. Sjukhusets uppgift är att återföra patienten till sjukhuset med alla medel som finns till förfogande, såsom genom upprepade kontakter med patienten och hens närstående och vid behov genom att be polisen om handräckning. Åtgärder för återförande ska vidtas så snart det uppdagas att patienten har avlägsnat sig utan tillstånd.
Om patienten inte nås vid något tillfälle, upphör sjukhusets ansvar när observationstiden upphör eller beslutet om vård löper ut, eftersom det då inte längre går att bedöma om grunderna för vård som är oberoende av patientens vilja uppfylls. Sjukhusets ansvar upphör också om det har säkerställts på ett tillförlitligt sätt som baserar sig på en individuell bedömning av patientens hälsotillstånd att grunderna för vård som är oberoende av patientens vilja inte längre uppfylls eller att patienten är i behörig psykiatrisk vård någon annanstans. En eventuell begäran om handräckning ska gälla tills patienten har återförts till vård eller det att sjukhusets ansvar för vården har upphört.
Ett psykiatriskt sjukhus kan skriva ut en patient som utan tillstånd har avlägsnat sig från vård mot patientens vilja när sjukhuset inte längre har ansvar för patienten. Det rekommenderas att hälsovårdscentralen i patientens hemkommun underrättas om utskrivningen ifall en ny observationsremiss ska göras upp för patienten. Valvira rekommenderar att beslutet om utskrivning fattas av den överläkare som har ansvar för den psykiatriska vården vid sjukhuset.
Enlig lagen om missbrukarvård kan en person oberoende av sin vilja förordnas till vård, om
- det har visat sig omöjligt att ordna vård och omsorg för honom genom sådan service som bygger på frivillighet, eller om den har visat sig otillräcklig
- bruket av rusmedel inte avbryts och behövlig vård ges, personen är i omedelbar livsfara eller håller på att ådra sig sådan allvarlig skada i fråga om sin hälsa som kräver brådskande vård.
Alla ovannämnda förutsättningar ska uppfyllas samtidigt.