Gemensamt språk ökar klient- och patientsäkerheten

Klientens och patientens rätt till god vård och service på sitt eget modersmål förverkligas dessvärre inte alltid vilket kan äventyra klient- och patientsäkerheten.

Klienten och patienten har rätt till god service, vård och ett gott bemötande. För att detta ska förverkligas måste klienten och patienten förstå vad man berättar för dem om servicen och vården. Social och hälsovårdspersonalens har ansvar att för klienten och patienten till exempel förklara uppgifter om hälsotillstånd och sjukdomar, servicens och vårdens innebörd, olika alternativ för dem och andra nödvändiga saker om vården. Till yrkespersonernas ansvar hör att kontrollera att klienten eller patienten har förstått de givna anvisningarna. Lika viktigt är det att lyssna och förstå klientens eller patientens syn på vad de hört.

Brister i språkfärdigheten kan leda till missförstånd och misstolkningar. Detta kan rubba patientens förtroende för socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Om patienten undviker läkarbesök eller inte binder sig till behandlingen kan det vara tecken på bristande tillit. Inom social- och hälsovården är det av primär betydelse att yrkespersonerna och annan vårdpersonal förstår det språk som klienten och patienten använder.

Inom hälso- och sjukvården förekommer det situationer där behovet av att använda sitt eget modersmål betonas. Till exempel är flera undersökningar baserade på verbalt uttryck och förståelse, bland annat minnesundersökningarna. Undersökning av smärta kan också vara utmanande, till exempel om inte patienten får berätta om sin smärta på sitt modersmål. På frågan hur smärtan känns kan en finskspråkig patient beskriva sin smärta på många olika sätt: ”Tekee kipeää. Kipu on vaikeaa, jomottavaa, jatkuvaa, voimistuvaa, piinaava, sietämätöntä, vahvaa, säteilevää, tykyttävää. Ajoittain kipu aaltoilee.” Om den vårdande yrkespersonen inte förstår vad patienten berättat, är det möjligt att smärtlindringen blir bristfällig.

Språksvårigheter kan leda till beklagliga situationer för klientens eller patientens rättssäkerhet. Ett exempel på detta är en verklig situation där en orolig patients rörelsefrihet hade begränsats genom att binda fast hens handleder vid sängen. Patientens modersmål var svenska varför hen inte förstod den finskspråkiga vårdpersonalens anvisningar utan blev alltmer orolig. Det var först när en svenskspråkig sjukskötare kom på plats, som man förstod att patienten hade smärtor. Efter smärtlindring lugnade patienten ner sig och begränsningsåtgärderna kunde avlägsnas. Patientens smärta hade inte observerats. På grund av språksvårigheter hade den yrkesutbildade personen som undersökt patienten felbedömt orsaken till patientens orolighet.

I och med att människan åldras försvagas behärskningen av två språk. Modersmålet är ett känslospråk och speciellt när en människa är i kris är det svårt för henne att berätta om sina känslor. Det kan också bli svårare att förstå. Att vara empatisk och tröstande på ett främmande språk är ofta svårt. Språkets betydelse i vård och omvårdnad är viktig att ta hänsyn till även vid möten mellan klienter och patienter som talar ett annat språk än finska eller svenska och yrkespersoner inom social- och hälsovården. Att hitta ett gemensamt språk och förstå en annan människa ökar klient- och patientsäkerheten.