Smärtlindringen vid cancer ska vara tillräcklig och behandlingen ska inledas i tid

En självständig man med god grundhälsa insjuknade i lungcancer. Cancern orsakade kraftig smärta. En anhörig klagade till Valvira eftersom hen misstänkte att behandlingen hade inletts för sent och att smärtlindringen varit otillräcklig.

Diarienummer: V/35412/2021
Datum för avgörande: 13.3.2023

En pensionerad man uppsökte vården på grund av smärta i sidan. Datortomografiundersökningar visade på förändringar som tydde på en malign sjukdom och han skickades till den specialiserade sjukvården för vidare undersökningar. Under de vidare undersökningarna upplevde patienten kraftig smärta i sidan och han påbörjade medicinering med starka opiater som ska tas oralt. Mannen konstaterades ha lungcancer, men en mer exakt diagnos av sjukdomen var ännu inte klarlagd. Patienten själv ville ha strålbehandling mot smärtan, men den inleddes inte förrän den exakta diagnosen hade fastställts. Trots de smärtstillande medlen var smärtan i sidan kraftig. Patienten lades därför in på sjukhus och en intravenös smärtstillande behandling påbörjades. Efter att diagnosen fastställts fick han strålbehandling mot smärtan, men smärtan fortsatte att förvärras. Patienten fick en kateter i ryggmärgskanalen för smärtbehandling och fortsatte att ta starka smärtstillande medel oralt och läkemedel mot nervsmärta. Behandlingens effekter följdes regelbundet upp på sjukhuset. Som behandling av cancern inleddes immun-onkologisk behandling som fördröjde sjukdomsförloppet, men på grund av biverkningar fick behandlingen avbrytas. Mannen dog av lungcancer 10 månader efter att undersökningarna inletts.

En anhörig klagade till Valvira över otillräcklig smärtstillande behandling och över att cancerbehandlingen hade påbörjats för sent.

Den cancerrelaterade smärtan behandlades i enlighet med allmän vårdpraxis

Valvira konstaterade att behandlingen av den cancerrelaterade smärtan på sjukhuset var ändamålsenlig och att smärtlindringen omedelbart påbörjades med starka opiater. Patienten själv önskade också strålbehandling mot nervsmärta, men man ville precisera diagnosen innan strålbehandlingen inleddes. Strålbehandling mot nervsmärta inleddes, men smärtan förvärrades. För behandling av patientens smärta påbörjades en intravenös smärtlindring och när den visade sig vara otillräcklig intensifierades smärtlindringen med en kateter i ryggmärgskanalen, från vilken smärtstillande medel doserades. Dessutom tog patienten fortfarande smärtstillande medel oralt. Behandlingens effekter på smärtan följdes dagligen upp på sjukhuset. Valvira ansåg att patientens smärta behandlades enligt God medicinsk praxis-rekommendationerna, men att det var svårt att få bukt med smärtan. Trots aktiva behandlingsförsök led patienten av svåra smärtor.

Behandlingens start fördröjdes inte

Valvira anser att patientens behandling inleddes snabbt. Patientens första kontakt med den specialiserade sjukvården var en vecka efter att remissen gjordes och den egentliga immunonkologiska behandlingen mot cancern inleddes 14 dagar efter att biopsierna hade tagits.

Motiveringar till avgörandet

Den legitimerade läkaren beslutar om patientens medicinska undersökning, diagnos och tillhörande behandling. Valvira anser att upplevd smärta ska behandlas och att i första hand starka opiater och vid behov andra metoder ska användas för behandling av cancerrelaterad smärta. Enligt rekommendationerna bör cancerbehandling påbörjas fyra till sex veckor efter att remissen har skrivits och redan tidigare i fall som bedöms som brådskande. Valvira anser att detta förverkligades i patientens fall.

Lagstiftning

Lag om patientens ställning och rättigheter (785/1992) 3 § 2 mom.
Hälso- och sjukvårdslag (1326/2010) 4 §
Lag om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (594/1994) 22 § 1 mom.