Internationell adoption utan adoptionstjänstorgan

För att man i Finland ska kunna bedöma huruvida lagligheten och rättsverkningarna för ett beslut som utfärdats i en annan stat motsvarar adoption i enlighet med Finlands adoptionslag, behövs en innehållsgranskning av det ursprungliga beslutet.

Exempelvis motsvarar ett beslut om överföring av vårdnad inte adoption i enlighet med Finlands rättssystem.

Kafala-systemet som är vanligt i islamska länder motsvarar inte adoption i enlighet med Finlands rättssystem. Till skillnad från adoption är kafala till sin karaktär ett avtal som inte permanent ändrar de rättsliga förhållandena mellan barnet och den biologiska familjen och arvsrätten. Kafala är ett tidsbundet avtal som gäller fram till att barnet är myndigt. Adoption är inte tidsbunden, utan permanent.  Till skillnad från adoption kan kafala upphävas.

I enlighet med Finlands adoptionslagstiftning kan ett adoptionsbeslut inte vara ett avtal mellan parterna, tidsbundet till karaktären, eller gå att upphäva. Ett adoptionsbeslut kan endast utfärdas av en behörig myndighet. Beslutet bör grunda sig på adoptionslagstiftningen i barnets födelse- eller ursprungsland.

Den faktiska bostadsorten (eng. habitual residence) definierar var ditt ärende kommer att behandlas.

1. Om din faktiska bostadsort har varit i Finland omedelbart innan adoptionen har gjorts, skulle adoptionstillståndet ha sökts eller bör det sökas i Finland. Sök först upp adoptionsrådgivningen och ansök därefter om adoptionstillstånd.
2. Om din bostadsort är på någon annan plats än i Finland, och detta har grundats på något annat än adoptionsändamålet omedelbart (minst ett år) före adoptionen, bedömer Helsingfors tingsrätt möjligheten att erkänna adoptionsbeslutet. Läs mer på tingsrättens webbplats.

Alla förutsättningar för tillståndet i enlighet med Finlands adoptionslag ska uppfyllas

• Adoptionen är förenlig med barnets intresse, och barnet behöver adoption.
• En utredning om barnets situation har mottagits från myndigheterna i barnets ursprungsland och om att barnet inte har haft möjlighet att få en familj i sitt hemland.
• Barnet är en nära släkting eller barnet har stadigvarande vårdats eller fostrats av sökanden. 
  • Enligt adoptionsnämndens etablerade praxis avses med en nära släkting ett barnbarn eller syskonbarn i rakt nedstigande led, inte en mer avlägsen släkting.
• Gemensam adoption är endast möjligt för personer som är gifta. 
• Sökanden fyller i alla andra förutsättningar i enlighet med adoptionslagen
• Sökanden ansvarar för att alla handlingar som är nödvändiga för ansökan om adoptionstillstånd sammanställs, legaliseras och översätts [LÄNK]
• Ta del av anvisningarna: Adoptionsnämnden varnar: självständiga adoptioner medför risker [LÄNK]

Finland har förbundit sig till Haagkonventionen om internationella adoptioner i vilket ett av målen är att förebygga självständiga adoptioner som utgör en risk för barn.

Adoptionslagen av år 2012 skärpte förutsättningarna för adoption i Finland. Syftet med lagen är att förebygga risker i samband med självständiga adoptioner, exempelvis handel med barn. Målet är även att säkerställa barnets faktiska behov av internationell adoption. Barnets bästa tryggas genom adoption som förmedlas av ett internationellt adoptionstjänstorgan som beviljats tillstånd för uppgiften. Internationell adoptionstjänst tillhandahålls av Interpedia ry.

Enligt adoptionslagen ska en person som är bosatt i Finland och som vill adoptera ett barn från utlandet oberoende av sitt medborgarskap få adoptionsnämndens tillstånd samt adoptionsrådgivning och internationell adoptionstjänst.

Att adoptera ett barn på egen hand, förbi den lagstadgade processen, innehåller många osäkerhetsfaktorer och risker. Dessa är bland annat:

• Adoptionen är inte giltig i Finland.
• Helsingfors tingsrätt fastställer inte en adoption för vilken tillstånd borde ha sökts.
• Barnet får inte resedokument eller inresetillstånd till Finland.
• Barnet får inte finskt medborgarskap.
• Barnets bakgrund är ouppklarad och/eller förknippad med oegentligheter.

När adoptionstillstånd söks för adoption utan adoptionstjänstorgan, ska sökanden lägga fram de utredningar som adoptionsnämnden förutsätter.

Nämnden kan bland annat kräva följande handlingar:

• nödvändiga handlingar som gäller sökanden själv
• dokument som styrker släktskapsförhållandet (närstående släkting)
• i tillämpliga fall, resultaten av DNA-undersökningen för att påvisa nära släktskap
• barnets födelseattest
• en utredning av socialmyndigheterna i barnets ursprungsland om varför barnet inte kan stanna kvar i sin biologiska familj
• en utredning av socialmyndigheten i barnets ursprungsland om att barnets biologiska föräldrar har fått adoptionsrådgivning och förstår adoptionens betydelse
• övriga utredningar och handlingar som adoptionsnämnden förutsätter

Ändamålsenlig dokumentation krävs vid adoptionstillståndsförfarandet, vid ansökan om uppehållstillstånd för barnet, och för införande av barnet i befolkningsregistret i magistraten (om adoptionstillstånd har beviljats). Alla utländska handlingar ska vara legaliserade samt översatta till finska, svenska eller engelska. Vid behov kan den sökande behöva resa till ursprungslandet för att rätta till eventuella brister i legaliseringen.

Sökanden ansvarar själv för att alla handlingar skaffas, översätts och legaliseras samt för kostnaderna för dessa. Sökanden ansvarar också för kostnaderna för andra undersökningar som kan behövas (exempelvis DNA-tester).

För att en handling som utfärdats utomlands av en utländsk myndighet ska få den avsedda rättsverkningen i Finland ska handlingen legaliseras. Legalisering av en handling är en åtgärd som anknyter till parternas rättsskydd och säkerställande av förvaltningens tillförlitlighet. På detta sätt säkerställer man att den som har utfärdat handlingen har i lag fastställd rätt att utfärda en sådan handling i det aktuella landet.

Legaliseringen sker på två olika sätt beroende på om det berörda landet har anslutit sig till Haagkonventionen av år 1961 om slopande av kravet på legalisering av utländska allmänna handlingar (det så kallade Apostille-avtalet):

1. Om en handling har utfärdats i ett så kallat Apostille-land, ska handlingens riktighet intygas genom ett Apostille-intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i landet. Intyget bestyrker underskriften på handlingen, den undertecknandes ställning och vid behov sigillet eller stämpeln på handlingen.
2. I andra än så kallade Apostille-länder bestryks handlingarnas riktighet av utrikesministeriet i det aktuella landet, varefter den finska beskickning som är behörig i landet legaliserar handlingen genom att till handlingen foga ett intyg över rätten för ovan nämnda tjänsteman vid utrikesministeriet att utfärda intyget i fråga. Om det inte finns någon finsk beskickning i det aktuella landet och landet inte hör till någon finsk beskicknings verksamhetsområde, kan det i vissa fall vara möjligt att legalisera handlingarna vid en beskickning i ett annat nordiskt land (utom Norge).

Med tanke på den stora mängden dokumentförfalskningar som rör sig i Västafrika kan ett västafrikanskt dokument legaliseras först efter att handlingens äkthet har klarlagts. Sökanden är ansvarig för handlingens äkthet och är därför skyldig att lämna in handlingen till en advokatbyrå som övervakas av beskickningen och utrikesministeriet för granskning av handlingens äkthet. Sökanden står också för kostnaderna för att säkerställa äktheten. Eftersom alla nordiska länder inte kräver autentiseringsintyg för västafrikanska handlingar, är det inte möjligt att legalisera handlingar från detta område som ska visas upp i Finland vid en annan nordisk beskickning.

• Du hittar mer landsspecifik information om legalisering av handlingar på utrikesministeriets webbplats.
• Du hittar mer information om förfarandet för legalisering och verifiering av västafrikanska handlingar finns på webbplatsen för Finlands ambassad i Abuja.

Handlingarna ska vara på finska, svenska eller engelska. Handlingar på ett annat språk ska översättas av en auktoriserad translator. Du kan söka auktoriserade translatorer i Finland på Utbildningsstyrelsens webbplats. Om handlingarna har översatts utomlands, ska även översättningen legaliseras.